Abstract
En central del av den svenska fåmansföretagsbeskattningen är de så kallade klyvningsreglerna (ibland även 3:12-reglerna). De syftar bland annat till att förhindra så kallad inkomstomvandling bland fåmansföretagare, det vill säga att företagare avstår från att ta ut förhållandevis högre och progressivt beskattad lön, för att i stället tillgodogöra sig motsvarande värden som förhållandevis lägre och proportionellt beskattad utdelning eller kapitalvinst. I internationella situationer, där företagarna, deras närstående, företagen, eller företagens verksamheter inte är hemmahörande respektive bedrivs i Sverige påverkas emellertid klyvningsreglernas tillämplighet och tillämpning av bland annat skatteavtal och unionsrätten.
I denna studie utvärderas fåmansföretagsbeskattningen i internationella situationer i syfte att identifiera situationer där beskattningen är positivt eller negativt särbehandlade. Resultaten visar på förekomster av både positiv och negativ särbehandling som inte tidigare uppmärksammats, även sådan negativ särbehandling som riskerar strida mot unionsrättens grundläggande friheter och som Sverige som EU-medlemsstat i så fall är skyldig att undanröja. Till utvärderingsresultaten fogas kommentarer med förslag om, och möjliga utgångspunkter för, lagstiftningsändringar som kan åstadkomma ett mer likabehandlande rättsläge.