Abstract
Ett huvudsyfte med nationella och internationella redovisningsrekommendationer är att förbättra möjligheten till redovisningsbaserade jämförelser mellan olika företag och/eller tidsperioder, avseende t.ex. lönsamhet och riskexponering. I allmänhet utgör företagsexterna kapitalplacerare (aktieplacerare och långivare) en primär målgrupp för dylika rekommendationer, eftersom kapitalplacerare i betydande utsträckning är hänvisade till offentliga redovisningsrapporter vid utvärdering av olika placeringsalternativ. Om rekommenderande organ – exempelvis Financial Accounting Standards Board (FASB) i USA eller Redovisningsrådet i Sverige – ska tillgodose ifrågavarande målgrupps behov av att ha tillgång till ett bra beslutsunderlag, bör ett bedömningskriterium avseende redovisningsprincipers värderelevans vara viktigt. Förvisso är därvid tanken att den redovisningsprincip, eller den kombination av redovisningsprinciper, som har högt värderelevans ska förespråkas.