Abstract
Koncernstyrningen har sedan lång tid tillbaka baserats på traditionella redovisningsmått. Redan i början av 1900-talet utvecklade DuPont och GM en ekonomistyrningsmodell som grundade sig på en uppdelning av koncernen i divisioner som sedan styrdes med hjälp av redo-visningsbaserade räntabilitetsmått (Johnson, 1975; 1978). Den grundläggande idén bakom GM: s styrmodell sammanfattades av Alfred P. Sloan (1963) som ”centralized control with decentralized responsibility”. Efter andra världskriget har koncernstyrningsmodellen som utvecklades i de stora amerikanska företagen även spridit sig till stora svenska företag (Edgren et al, 1983). Koncernstyrningen i Sverige såväl som i de anglosaxiska länderna har därigenom dominerats av redovisningsbaserade räntabilitetsmått (Mauriel & Anthony, 1966; Östman, 1977; Vancil, 1979; Arwidi & Samuelson, 1991; Sjöholm, 1994).