Abstract
I det här kapitlet utforskar vi dödens geografi i lyriken med Rosabeth Moss Kanter som vår vägvisare. Med några av Kanters (1977) analysbegrepp i bagaget korsar vi gränsen mellan levande och döda och diskuterar vilka avtryck i terrängen de döda får – och ges. Kanter (1977) visade i sin numera klassiska studie hur och varför kvinnor och män i ett storföretag inte bara upplevde organisationen på olika sätt, utan de facto rörde sig i olika terränger med konsekvenser för deras liv och karriär.Här låter vi Kanter vägleda oss även bortom döden.