Abstract
Sedan 1993 har ett trettiotal EU-myndigheter inrättats för att samordna offentlig förvaltning i medlemsstaterna. Genom att till exempel bestämma vilka produkter som får säljas, enas om varornas tekniska standard och vilka metoder för marknadskontroll som ska tillämpas i medlemsstaterna, ska EU-myndigheter förverkliga idén om EU:s inre marknad. Med uppdrag att organisera berörda myndigheter i medlemsstaterna kan EU-myndigheter kännetecknas som ”förvaltning av förvaltning”, eller metaförvaltning. De är organisationer som i första hand ska forma andra organisationers beslut och förfaranden, snarare än sina egna. Denna bok handlar om hur beslut fattas i EU:s tilltagande metaförvaltning. Påverkas beslutsordningen i EU-myndigheter av att medlemmarna i organisationen tillhör nationella myndigheter? Enligt vilket mönster anpassar sig berörda myndigheter för att uppgå som medlemmar i EU-myndigheter? Hur påverkas i sin tur EU-myndigheternas beslutsfattande av denna anpassning? Boken tecknar bilden av en motsägelsefull gemenskap mellan myndigheter vilken inrättandet av EU-myndigheter leder till. Avhandlingen utgår från en studie av Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA, en myndighet som fattar beslut om vilka nya läkemedel som ska godkännas i Europa.