Abstract
Under senare år TQM och andra populära managementmodeller fått en betydligt större utbredning och mött ett mindre motstånd än vad man skulle kunna förvänta sig utifrån en gängse organisationsteoretisk förståelse. Detta har bland annat förklarats som att det är ledningen snarare än övriga organisationen som attraheras av budskapet, det vill säga att utbredningen handlar mer om förändrad retorik än om förändrad praktik. Trots att populära managementmodeller sprids i en till synes ständigt växande omfattning, finns det också en tendens att avfärda dem som "bara moden". I denna avhandling visar dock Martin Rogberg att de studerade managementmodellerna inte bara accepterades av ledningen under en begränsad period, utan också både accepterades och tillämpades i den operativa verksamheten. Dessa modeller kunde till att börja med fungera som legitima och i flera fall attraktiva sätt att beskriva såväl övergripande förändringsvisioner som betydligt mer specifika utgångspunkter för ett förändrat arbetssätt. De lokala aktörerna kunde vidare utnyttja de populära modellernas allmängiltiga status, samtidigt som dessa också kunde framställas som praktiskt användbara eller åtminstone inte oanvändbara i det dagliga arbetet. I detta avseende uppmärksammas avslutningsvis expertens snarare än ledningens roll i acceptansprocessen.