Abstract
Många beslutsfattare blir överraskade av händelseutvecklingen under 1970-talet, trots att signaler fanns och trots att man byggt upp system för strategisk planering så att framtiden skulle kunnat bevakas rationellt och analytiskt. De senaste 15 åren har inte varit mindre händelserika. Varför dröjde i vissa fall reaktionen på nya signaler så länge, varför observerades överreaktioner i andra? Varför skrotade företag världen över sin strategiska planering och förkortade sina planeringshorisonter? Hur fattar individer och organisationer beslut, när signalerna inte stämmer, när osäkerheten inte längre är gripbar? Denna bok redovisar en studie om hur beslutsfattare själva skapar ordning och hanterar osäkerhet, om hur de aktivt formar en bas för handling i svagsignalsituationer. Boken är en utmaning både för praktiker och teoretiker. Inom vilka gränser kan en organisation öka sin mentala handlingsberedskap och flexibilitet? Vilka modeller bör vi bygga för att lära oss grunderna för mänskligt beslutsfattande under genuin osäkerhet? Påverkar det vår uppfattning om hur individer, företag och marknader fungerar, när beslut måste tas därför att världen förändras?