Abstract
Under tidsperioder med hög inflationstakt hävdas ofta att traditionell redovisning baserad på historiska kostnader kan vara påtagligt missvisande. Således är det knappast förvånande att inflationsjusterad redovisning brukar förespråkas starkt under sådana perioder. En redovisningsmetod som beaktar inträffade allmänna och specifika prisändringar bör inte vara behäftad med den typ av missvisning som kan uppstå i traditionell redovisning. Ett huvudsyfte i denna avhandling är att utreda om inflationsjusterad redovisning utgör ett bättre underlag för prognos av finansiell kris i större svenska industriföretag än traditionell redovisning. Allmänt sett kan problemformuleringen prognos av finansiell kris förmodas vara relevant i ett antal olika beslutssituationer. Vidare har andra studier, avseende amerikanska industriföretag, visat att det är möjligt att estimera tillförlitliga samband mellan traditionella redovisningsmått och framtida finansiell kris. Två explicita delsyften behandlas i avhandlingen. Dels diskuteras huruvida den aktuella problemformuleringen kan integreras med teoretiska modeller för kapitalplacering, dels diskuteras och prövas vissa generella kriterier för rangordning av alternativa informationsstrukturer. Genomförd empirisk studie har inriktats på svenska rörelsedrivande aktiebolag med fler än 200 anställda eller en balansomslutning på minst 20 mkr, något av åren 1966-71. Det studerade urvalet omfattar 51 krisföretag, och 328 fortlevnadsföretag. Majoriteten av krisföretagen drabbades av finansiell kris under perioden 1977-80, en period med genomsnittlig årlig inflationstakt på ca 11%.