Abstract
Under senare tid har incitamentsstrukturen för doktorander och forskare i nationalekonomi kraftigt förändrats. Förändringen utgör ett hot mot ämnets framtida utveckling och ställning i vårt land. Inom dagens svenska nationalekonomiforskning präglas meritvärderingen av ett alltför stort fokus på att publicera i de fem högst rankade tidskrifterna. Sannolikheten att få in en artikel i topp fem är dock låg och den samhällsekonomiska kostnaden för befordringssystemet, i termer av utslagning, är följaktligen hög. Andra befordringskriterier än enbart topp fem-publiceringar bör vara vägledande. En ökad bredd bland forskande ekonomer gynnar svensk nationalekonomi på sikt.