Abstract
Huvudargumentet är att studenter vid handelshögskolor skulle präglas av omoraliska värderingar och att de skulle marineras i kulturer som inte räds att förbigå samvetet. Handelshögskolan i Stockholm utpekas som ett slags omoralens högborg, men handelshögskolor i allmänhet (i Sverige finns de exempelvis även i Göteborg, Jönköping och Umeå) och ett av landets största universitetsämnen, företagsekonomi, får sig rejäla slängar av sleven. Holmqvist anför "studier" som har visat att ekonomistudenter lärt sig ett entreprenöriellt förhållningssätt, och drar den omedelbara slutsatsen att de ser möjligheter där möjligheter finns även om de moraliska dimensionerna är tveksamma. Fostrar vi verkligen en sådan kultur? Ja, så ser det ut i Holmqvists värld. Han anför också att ett högt studietempo skulle frammana en brist på respekt för lagen. Kanske menar Holmqvist att vi skulle slippa Panamaskandaler om vi skruvade ner kraven på studieprestation. Jag tror inte riktigt att det är där problemet ligger. Riktigt anmärkningsvärt är att Holmqvist använder sig av Bourdieus studie av franska "grandes écoles" för att visa att handelshögskolor och ekonomiutbildningar är moraliskt klandervärda.