Abstract
Vid såväl mindre som mer omfattande samhällsstörningar (i dagligt tal ”kriser”) bidrar ideella organisationer, trossamfund, folkrörelser och andra delar av civilsamhället ofta med insatser i de olika faserna av en kris där den offentliga sektorns resurser, kompetenser, tempo eller sätt att arbeta inte räcker till. Det gör man till exempel genom att mobilisera och koordinera volontärer, ordna med sovplatser, boende och tak över huvudet för utsatta grupper, bidra med transporter, hjälpa till med matinköp, ge röst åt och stöd för de mest sårbara och utsatta i vårt samhälle. Dessa insatser sker inte sällan i samverkan med andra idéburna organisationer och med offentliga aktörer som kommuner, sjukhus, skolor eller statliga myndigheter samt med näringslivets företag.