Abstract
Vi undersöker hur bostadsområdes- respektive skolegenskaper samvarierar med skolvåld i alla svenska gymnasieskolor under en 15-årsperiod. Vi visar att ungdomars narkotikabrottslighet (bostadsområdesnivå) och läraromsättning (skolnivå) är centrala drivkrafter för skolvåld över geografiska områden. Andra prediktorer är kontextspecifika: skolfaktorer såsom meritvärde (genomsnittsbetyg) och skolavhopp är huvudsakligen associerade med skolvåld i storstadsområden, medan socioekonomiska indikatorer i bostadsområden – såsom bostadsförhållanden, socialtjänststöd och arbetslöshet – är mer framträdande i icke-storstadsområden. Överlag dominerar faktorer på bostadsområdesnivå som förklaring till variationer i skolvåld (ca 40%), jämfört med skolnivå (ca 10%). Dessa resultat stödjer teorier om strukturell utsatthet som förklaring till skolvåld men ifrågasätter samtidigt dess stadscentrerade fokus, vilket tyder på att social isolering och institutionell fragmentering kan fungera på olika sätt i olika geografiska kontexter. Vi diskuterar implikationer för forskning och beslutsfattare.