Abstract
Upplysningens och den “nya vetenskapens” vise män kunde inte tolerera några spår av varken metafysik eller religion. Vetenskaplig kunskap skulle underbyggas med objektiva fakta. Det var därmed nödvändigt att lösa en problematik som inte ens Platon ansågs ha lyckats lösa på ett tillfredsställande sätt. Descartes särskilda själen från kroppen och Hume lätt fallbilan slutgiltigt separera den subjektiva tanken från den objektiva kroppen. Sedan dess tycks världen vara delad i två – i den ideella och den materiella världen.