Abstract
Den 24 februari 2022 attackerade Ryssland, oprovocerat och i strid med internationell rätt, Ukraina. Denna attack var en eskalering av det angrepp som började redan 2014 med annekteringen av Krim och krigföring i östra Ukraina. Det fullskaliga kriget har snart pågått i tre år och har, oavsett vad som händer i närtid, förändrat säkerhetsläget i Europa för lång tid framöver. Västvärldens tydliga respons med omfattande sanktioner mot Ryssland samt militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina indikerar att de flesta inser att Rysslands agerande är ett hot inte bara mot Ukraina utan hela den demokratiska världsordningen. I detta sammanhang är det centralt att förstå att i en militärkonflikt är relativ styrka avgörande, därför är sanktioner mot Ryssland och stöd till Ukraina ömsesidigt kompletterande insatser. Ansträngningarna måste syfta till att både minska Rysslands förmåga att föra krig och samtidigt stärka Ukrainas motståndskraft.