Jonas Dahl

Providers of complex business services often focus on creating positive experiences to manage their clients' impressions and their consultants' self-esteem. This, however, creates challenges to sharing errors. Based on case studies of two consulting organizations, both explicitly committed to positivity, we explore how consultants make decisions about error sharing. We discover two versions of positivity (trait based and experience based), which are coupled with two different organizational mindsets (fixed vs. growth). These pairs shape an organization's view of errors, and they create different cultural contexts for error sharing. With trait-based positivity and a fixed organizational mindset, the predominant emotion when committing errors was shame; only costs of error sharing were seen, and errors were shared only with a small group of trusted peers. With experience-based positivity and a growth organizational mindset, the predominant emotion instead was guilt; both costs and benefits of error sharing were considered, and errors were shared more widely. These findings contribute to research on error management by laying the ground for further theorizing about the relationship between organizational norms and values, emotions, cost-benefit considerations, and decisions about error sharing. They also hold implications for managers regarding how to emphasize the positive without muting error sharing.

Vi har ställt oss frågan vad det är som får människor att dela sina framgångar och misslyckanden med kollegor – en viktig källa till lärande och social hållbarhet på arbetsplatser. Vi har särskilt undersökt vad som främjar respektive hindrar erfarenhetsdelning i sammanhang där mycket står på spel i termer av försörjning och karriärmöjligheter. För att få svar på frågan har vi undersökt två kunskapsintensiva konsultföretag och vilka överväganden konsulterna gör vid beslut att dela eller inte dela erfarenheter. Studien konstaterar att konsulternas huvudsakliga övervägande vid delningsbeslut är potentiell imagerisk snarare än potentiell nytta. Studien identifierar fem dimensioner som påverkar konsulternas bedömning av potentiell imagerisk: normkonformitet, möjligt kunskapsbidrag, relationskvalitet, samt status- och imageberoende.